Vissa dagar eller stunder kommer tankar som är fruktansvärt jobbiga & man känner sig fruktansvärt kluven.
Man tänker fram & tillbaka, överväger de positiva me de negativa, granskar sig sj och andra för att få ett sånt bra svar från sig sj som möjligt. Ser saker både från sig sj & andra.
Man tvivlar & ibland gör man de inte. Man vill tro, hoppas och se att allt blir till de bästa men så kommer alla tvivel som gror runt & gör en soppa i huvudet på en, hatar de..
Finns nog inge värre. Man tänker så de knakar.
Önskar vissa saker kunde vara lättare.
För i slutändan måste man ju ändå ha tanken..
Är det här det bästa för mig...?
Tjingeling!!
