Lagom när Mys feber gav me sig så blev de Izabells tur att få skyhög feber. 39,4 stod tempen på nu ikväll innan ja natta henne. Fast de börja ju redan igår kväll.. och så steg de upp över natten. My e förkyld & Rasmus temp varierar lite hur som. Men som mest har han bara haft 37,8 som tur e. Så nu sitter man & väntar på att han ska insjukna me. Richard börjar känna av halsen så snart ligger väl han oxå.. Usch & fy för de här men vi har ju inte vart sjuka på bra länge så nu e de väl ett så kallat måste.
Idag har min älskade mor vart här över dagen & hälsat på, har vart en super mysig dag tillsammans me henne =D Jag bara älskar såna här härliga dagar tillsammans me min mor =)
Fast även om man inte försöker tänka så mycke på de och försöker vara glad så kommer tankarna krypandes lite smått hela tiden. Varför måste de här hända henne... nu när hon fixat till sitt liv & njöt av de till fullo. Alltid måste de vara nåt. Hon har alltid sagt att hon aldrig kommer tillåta att bli en ( ursäkta uttrycket ) "grönsak". Att inte kunna röra på sig & inte klara sig sj. Tids nog kommer de bli så =( De har redan börjat.. Läkarna säger att de kan ta år innan allt blir så men de kan gå mycke snabbare oxå.
Mina tankar går tillbaka till att hon kommer ta sitt liv precis innan de blir så illa att hon inte kan röra varken armar eller ben. Ja prata me en underbar vän om just de idag på eftermiddan & hon sa nåt som fick mig att tänka helt annorlunda på de hela. För vem vill se sin mamma lida helvetes kval.. att bara ligga där och inte kunna röra på sig & bara må dåligt. Ja vill ju att hon ska må bra men vill inte förlora henne heller. De e en sån jävla knepig sitts man sitter i men försöker njuta av dagarna me henne till fullo.
Hon har ju alltid funnits där, stöttat mig igenom svåra stunder. Ja vill ju inte förlora min mamma, min älskade mamma. Va ska ja göra utan henne, vi har vart me om så mycke och gudarna ska veta de e mycket saker vi har gått igenom men hon e en del av mig och kommer alltid vara.
Jag blir så arg, inte på henne men på situationen.
Maktlös e va man känner sig =( Man vill kunna hjälpa sina nära & kära men nu går de inte.. Inte på de viset man vill iaf.
Bye,bye!
Idag har min älskade mor vart här över dagen & hälsat på, har vart en super mysig dag tillsammans me henne =D Jag bara älskar såna här härliga dagar tillsammans me min mor =)
Fast även om man inte försöker tänka så mycke på de och försöker vara glad så kommer tankarna krypandes lite smått hela tiden. Varför måste de här hända henne... nu när hon fixat till sitt liv & njöt av de till fullo. Alltid måste de vara nåt. Hon har alltid sagt att hon aldrig kommer tillåta att bli en ( ursäkta uttrycket ) "grönsak". Att inte kunna röra på sig & inte klara sig sj. Tids nog kommer de bli så =( De har redan börjat.. Läkarna säger att de kan ta år innan allt blir så men de kan gå mycke snabbare oxå.
Mina tankar går tillbaka till att hon kommer ta sitt liv precis innan de blir så illa att hon inte kan röra varken armar eller ben. Ja prata me en underbar vän om just de idag på eftermiddan & hon sa nåt som fick mig att tänka helt annorlunda på de hela. För vem vill se sin mamma lida helvetes kval.. att bara ligga där och inte kunna röra på sig & bara må dåligt. Ja vill ju att hon ska må bra men vill inte förlora henne heller. De e en sån jävla knepig sitts man sitter i men försöker njuta av dagarna me henne till fullo.
Hon har ju alltid funnits där, stöttat mig igenom svåra stunder. Ja vill ju inte förlora min mamma, min älskade mamma. Va ska ja göra utan henne, vi har vart me om så mycke och gudarna ska veta de e mycket saker vi har gått igenom men hon e en del av mig och kommer alltid vara.
Jag blir så arg, inte på henne men på situationen.
Maktlös e va man känner sig =( Man vill kunna hjälpa sina nära & kära men nu går de inte.. Inte på de viset man vill iaf.
Bye,bye!
