Jahapp.. idag har de vart den sista avslutningen. Så nu e de Kolsva som gäller. Izze vart ledsen när vi skulle gå hem & sentimental som man e så va inte tårarna långt borta från mig heller. Fast värst va nog igår när vi skulle säga hej då till dagis.. Både ja & Lena stod & krama om varann & tårarna rann på bådas kinder :P Har ju haft båda barnen där så de e ju några år på nacken. Stor barn har ja ju haft en speciell kontakt me eftersom omständigheterna har vart som dom varit, så dom har ju vart ett stort stöd för mig. De kändes och ja tycker man kan ta me dom til Kolsva.
Snart julafton och tomten väntar för barnen =) De ska bli skoj. Men nu blir de nog att krypa ner under en filt i soffan för vi har fortfarande för kallt hemma :S
Bryr du dig ens? För du verkar ju inte ens ta åt dig av de ja hade på hjärtat.
Ledsamt.. för nära vänner som ja åtminstone trodde att vi va växer inte på träd. Men nu kanske man fått se din riktiga sida??
Bye,bye!
